diesnatalis

Sånnahär dagar när man sitter på arslet i närmare 9 timmar och det är ganska dött på linjen, så får man massa tid över för funderingar att reflektera över. Och i dag är det just en sån dag.

Har suttit och läst en blogg i närmare en timme nu. Verkligen lusläst varenda rad och tagit åt mig en hel del. Tänker inte nämna personen i fråga men gud vad hon får ner mig på jorden.

Dag ut  och in sitter man och klagar och frustar.. Klockan ringer för tidigt, det är för kallt ute, ingen matlåda har jag för ingen har jag orkat göra, inga dugliga kläder finns rena, att jobba suger, o jobbet ligger för långt bort, plånboken skriker efter mera, ångest för den där chockladkakan man drämde i sig osv. Jag kan fortsätta! Men varför allt detta gnatande, egentligen?

Jag har det hur bra som helst! Jag har allt man kan önska sig! Jag har världens underbaraste pojkvän och sambo, våran skatt Charlie, föräldrar som älskar och bryr sig om mig, ett jobb som ger mig alla pengar som täcker hyra, räkningar, mat och nöje. Jag är frisk! Jag har en jätte fin lägenhet i centrala stan med världens bästa hyresvärd! Jätte fina grannar.

Jag skämms när jag tänker efter. Att man har mage att klaga! Det finns människor som har det så mycket värre. Som lider av sjukdom, ensamhet, arbetslöshet, krig, svält..

Från och med nu ska jag verkligen bli en bättre människa! Och med det menar jag att uppskatta det jag har, vara tacksam för det och värna. Framför allt visa och få de människor runtomkring mig att förstå att ni ger mig allt jag vill ha, allt jag behöver. Mattias, vänner och familj jag älskar er!

Världen är underbar och livet är för kort. Tänk på det.